Vår man på insidan sänkte Nordea
Det finns magiska kvällar, kvällar som den i onsdags eller kvällar som den i maj 2005, en ljumen kväll och en stämning på topp och världens mest imponerande fotbollsmatch genom tiderna. Champions League finalen mellan AC Milan – Liverpool. Det finns kvällar man inte glömmer. Som den förnedrande förlusten mot Heffaklumparna i seriefinalen förra året. Eller varför inte ett gladare minne? Matchen där ett, minst sagt sargat och underminerat manskap, vände och vann mot Girafferna. (Går att läsa mer om detta under rubriken ”Spela tills domaren blåser!”) Det finns kvällar som skiljer vinnarna från förlorarna. Det finns kvällar som skiljer männen från mössen.
För ganska exakt två dagar sedan spelade vi i Olebrumms IF match. Vi vann den matchen, vi vann med 10-4. Det var vår första match i Korpen Division2, och det var precis en sådan match jag beskriver ovan, en match som verkligen skiljde männen från mössen (musen?). En fin match. Men någonting saknades, frågan är vad?
Vi som var där och såg matchen vet att det inte var brist på mål, tvivlar på att någon kan begära fler eleganta dribblingar och det bjöds även på ett överflöd av hårda (fula?) närkamper. Ordförande Robert Saarela fick chansen i första linan och tog vara på den till fullo, han har ett imponerande driv i steget och dessutom visade han prov på målfarlighet á la Inzaghi. Två mål gjorde Robert, som gav medarbetarna på Nordea en ordentlig knäpp på näsan.
Även Andreas Wisén, som tidigare gjort ett par inhopp, visade upp sig från sin bästa sida och lyckades övertyga oss alla om att han faktiskt klarar av den svindlande nivå som Korpen faktiskt ligger på. Vissa sekvenser av matchen vill jag bara glömma så fort som möjligt, bland dem händelserna ligger främst mina egna misstag men också domarnas ingripande i samband med Douglas röda kort. Som en blixt från klar himmel sliter domaren ursinnigt fram
det fruktade kortet ur sin vänstra bröstficka och under ett par sekunder känns det som att tiden står stilla. Gåshud.
Inte långt efter förstår Olebrummarna att det är på riktigt, domaren skämtade inte med oss, och vi skulle nu få ett fem minuter långt boxplay. Laget är fast beslutat att inte vika ner sig, och vi gör allting som står i vår makt för att inte låta det massiva trycket från Nordeaspelarna påverka resultat och lagmoral. Eller?
Nej, snarare var det faktiskt så att det verkade som att det var vi som spelade powerplay, efter blott några sekunder låg bollen i motståndarnas kasse och det dröjde inte länge innan det var dags för deras målvakt att plocka ut den igen.
Det som saknades i onsdagskväll, mina vänner, var er. Ni som följt oss så troget genom Division3. Självklart förstår jag att man inte kan se alla matcher, men att det var så få som skulle bevittna vår debut i tvåan trodde jag aldrig. Endast ett fåtal supportrar var på plats. Till er som alltid kommer och stödjer oss och vår resa mot Division1, tusen tack. Det är ni som får oss att gå upp om morgnarna. Till er som för första gången såg oss spela, hemskt välkomna. Alltid roligt med lite nya ansikten på läktarna.
Hur som helst, tre pinnar till Olebrumms. Lite extra till beröm till Sebastian Lundberg som gjorde tre mål och även Anton Ånedal som spikade igen fullständigt i första halvlek. Håll till godo Anton, nollan kommer, tro mig.
Emil Stenman, Inofficiell Kapten
För ganska exakt två dagar sedan spelade vi i Olebrumms IF match. Vi vann den matchen, vi vann med 10-4. Det var vår första match i Korpen Division2, och det var precis en sådan match jag beskriver ovan, en match som verkligen skiljde männen från mössen (musen?). En fin match. Men någonting saknades, frågan är vad?
Vi som var där och såg matchen vet att det inte var brist på mål, tvivlar på att någon kan begära fler eleganta dribblingar och det bjöds även på ett överflöd av hårda (fula?) närkamper. Ordförande Robert Saarela fick chansen i första linan och tog vara på den till fullo, han har ett imponerande driv i steget och dessutom visade han prov på målfarlighet á la Inzaghi. Två mål gjorde Robert, som gav medarbetarna på Nordea en ordentlig knäpp på näsan.
Även Andreas Wisén, som tidigare gjort ett par inhopp, visade upp sig från sin bästa sida och lyckades övertyga oss alla om att han faktiskt klarar av den svindlande nivå som Korpen faktiskt ligger på. Vissa sekvenser av matchen vill jag bara glömma så fort som möjligt, bland dem händelserna ligger främst mina egna misstag men också domarnas ingripande i samband med Douglas röda kort. Som en blixt från klar himmel sliter domaren ursinnigt fram
det fruktade kortet ur sin vänstra bröstficka och under ett par sekunder känns det som att tiden står stilla. Gåshud.
Inte långt efter förstår Olebrummarna att det är på riktigt, domaren skämtade inte med oss, och vi skulle nu få ett fem minuter långt boxplay. Laget är fast beslutat att inte vika ner sig, och vi gör allting som står i vår makt för att inte låta det massiva trycket från Nordeaspelarna påverka resultat och lagmoral. Eller?
Nej, snarare var det faktiskt så att det verkade som att det var vi som spelade powerplay, efter blott några sekunder låg bollen i motståndarnas kasse och det dröjde inte länge innan det var dags för deras målvakt att plocka ut den igen.
Det som saknades i onsdagskväll, mina vänner, var er. Ni som följt oss så troget genom Division3. Självklart förstår jag att man inte kan se alla matcher, men att det var så få som skulle bevittna vår debut i tvåan trodde jag aldrig. Endast ett fåtal supportrar var på plats. Till er som alltid kommer och stödjer oss och vår resa mot Division1, tusen tack. Det är ni som får oss att gå upp om morgnarna. Till er som för första gången såg oss spela, hemskt välkomna. Alltid roligt med lite nya ansikten på läktarna.
Hur som helst, tre pinnar till Olebrumms. Lite extra till beröm till Sebastian Lundberg som gjorde tre mål och även Anton Ånedal som spikade igen fullständigt i första halvlek. Håll till godo Anton, nollan kommer, tro mig.
Emil Stenman, Inofficiell Kapten
Kommentarer
Postat av: Robert S
så jävla rätt, inofficiell lagkapten, tror att jag byter kapten nästa match!
Postat av: anonym
frågan är om läckan imål ändast täpps till med en kaptensbindel runt armen?
Trackback
