Vår man på insidan sänkte Nordea
Det finns magiska kvällar, kvällar som den i onsdags eller kvällar som den i maj 2005, en ljumen kväll och en stämning på topp och världens mest imponerande fotbollsmatch genom tiderna. Champions League finalen mellan AC Milan – Liverpool. Det finns kvällar man inte glömmer. Som den förnedrande förlusten mot Heffaklumparna i seriefinalen förra året. Eller varför inte ett gladare minne? Matchen där ett, minst sagt sargat och underminerat manskap, vände och vann mot Girafferna. (Går att läsa mer om detta under rubriken ”Spela tills domaren blåser!”) Det finns kvällar som skiljer vinnarna från förlorarna. Det finns kvällar som skiljer männen från mössen.
För ganska exakt två dagar sedan spelade vi i Olebrumms IF match. Vi vann den matchen, vi vann med 10-4. Det var vår första match i Korpen Division2, och det var precis en sådan match jag beskriver ovan, en match som verkligen skiljde männen från mössen (musen?). En fin match. Men någonting saknades, frågan är vad?
Vi som var där och såg matchen vet att det inte var brist på mål, tvivlar på att någon kan begära fler eleganta dribblingar och det bjöds även på ett överflöd av hårda (fula?) närkamper. Ordförande Robert Saarela fick chansen i första linan och tog vara på den till fullo, han har ett imponerande driv i steget och dessutom visade han prov på målfarlighet á la Inzaghi. Två mål gjorde Robert, som gav medarbetarna på Nordea en ordentlig knäpp på näsan.
Även Andreas Wisén, som tidigare gjort ett par inhopp, visade upp sig från sin bästa sida och lyckades övertyga oss alla om att han faktiskt klarar av den svindlande nivå som Korpen faktiskt ligger på. Vissa sekvenser av matchen vill jag bara glömma så fort som möjligt, bland dem händelserna ligger främst mina egna misstag men också domarnas ingripande i samband med Douglas röda kort. Som en blixt från klar himmel sliter domaren ursinnigt fram
det fruktade kortet ur sin vänstra bröstficka och under ett par sekunder känns det som att tiden står stilla. Gåshud.
Inte långt efter förstår Olebrummarna att det är på riktigt, domaren skämtade inte med oss, och vi skulle nu få ett fem minuter långt boxplay. Laget är fast beslutat att inte vika ner sig, och vi gör allting som står i vår makt för att inte låta det massiva trycket från Nordeaspelarna påverka resultat och lagmoral. Eller?
Nej, snarare var det faktiskt så att det verkade som att det var vi som spelade powerplay, efter blott några sekunder låg bollen i motståndarnas kasse och det dröjde inte länge innan det var dags för deras målvakt att plocka ut den igen.
Det som saknades i onsdagskväll, mina vänner, var er. Ni som följt oss så troget genom Division3. Självklart förstår jag att man inte kan se alla matcher, men att det var så få som skulle bevittna vår debut i tvåan trodde jag aldrig. Endast ett fåtal supportrar var på plats. Till er som alltid kommer och stödjer oss och vår resa mot Division1, tusen tack. Det är ni som får oss att gå upp om morgnarna. Till er som för första gången såg oss spela, hemskt välkomna. Alltid roligt med lite nya ansikten på läktarna.
Hur som helst, tre pinnar till Olebrumms. Lite extra till beröm till Sebastian Lundberg som gjorde tre mål och även Anton Ånedal som spikade igen fullständigt i första halvlek. Håll till godo Anton, nollan kommer, tro mig.
Emil Stenman, Inofficiell Kapten
För ganska exakt två dagar sedan spelade vi i Olebrumms IF match. Vi vann den matchen, vi vann med 10-4. Det var vår första match i Korpen Division2, och det var precis en sådan match jag beskriver ovan, en match som verkligen skiljde männen från mössen (musen?). En fin match. Men någonting saknades, frågan är vad?
Vi som var där och såg matchen vet att det inte var brist på mål, tvivlar på att någon kan begära fler eleganta dribblingar och det bjöds även på ett överflöd av hårda (fula?) närkamper. Ordförande Robert Saarela fick chansen i första linan och tog vara på den till fullo, han har ett imponerande driv i steget och dessutom visade han prov på målfarlighet á la Inzaghi. Två mål gjorde Robert, som gav medarbetarna på Nordea en ordentlig knäpp på näsan.
Även Andreas Wisén, som tidigare gjort ett par inhopp, visade upp sig från sin bästa sida och lyckades övertyga oss alla om att han faktiskt klarar av den svindlande nivå som Korpen faktiskt ligger på. Vissa sekvenser av matchen vill jag bara glömma så fort som möjligt, bland dem händelserna ligger främst mina egna misstag men också domarnas ingripande i samband med Douglas röda kort. Som en blixt från klar himmel sliter domaren ursinnigt fram
det fruktade kortet ur sin vänstra bröstficka och under ett par sekunder känns det som att tiden står stilla. Gåshud.
Inte långt efter förstår Olebrummarna att det är på riktigt, domaren skämtade inte med oss, och vi skulle nu få ett fem minuter långt boxplay. Laget är fast beslutat att inte vika ner sig, och vi gör allting som står i vår makt för att inte låta det massiva trycket från Nordeaspelarna påverka resultat och lagmoral. Eller?
Nej, snarare var det faktiskt så att det verkade som att det var vi som spelade powerplay, efter blott några sekunder låg bollen i motståndarnas kasse och det dröjde inte länge innan det var dags för deras målvakt att plocka ut den igen.
Det som saknades i onsdagskväll, mina vänner, var er. Ni som följt oss så troget genom Division3. Självklart förstår jag att man inte kan se alla matcher, men att det var så få som skulle bevittna vår debut i tvåan trodde jag aldrig. Endast ett fåtal supportrar var på plats. Till er som alltid kommer och stödjer oss och vår resa mot Division1, tusen tack. Det är ni som får oss att gå upp om morgnarna. Till er som för första gången såg oss spela, hemskt välkomna. Alltid roligt med lite nya ansikten på läktarna.
Hur som helst, tre pinnar till Olebrumms. Lite extra till beröm till Sebastian Lundberg som gjorde tre mål och även Anton Ånedal som spikade igen fullständigt i första halvlek. Håll till godo Anton, nollan kommer, tro mig.
Emil Stenman, Inofficiell Kapten
Matchkallelse
20.20 då smäller det igen, Nordea än en gång i seriepremiären.
Samling 19.40, ALLA är kallade
Allt annat än vinst räknas inte.
Och Lander... INGA utvisningar, okej?
Nu kör vi igång igen..
Den 28 januari smäller det igen, då är det dags, seriepremiär i divison 2, än en gång ställs vi mot Nordea, förra gången spelade vi inte bra och tappade vår ledning, och fick slutligen kämpa för att klara kryss. 6-6 slutade matchen.
Nordea var ett av de bättre lagen i div 3 och kom snäppet före oss i en otroligt jämn serietabell, så det känns helt rätt att börja med att stta dom på plats och plocka tre innar direkt.
Jag, som ordförande i Olebrumms, hoppas innerligt att vi får fulla läktare i Vilstahallen så som många gånger förra säsongen.
Robert Saarela, Ordförande
Nordea var ett av de bättre lagen i div 3 och kom snäppet före oss i en otroligt jämn serietabell, så det känns helt rätt att börja med att stta dom på plats och plocka tre innar direkt.
Jag, som ordförande i Olebrumms, hoppas innerligt att vi får fulla läktare i Vilstahallen så som många gånger förra säsongen.
Robert Saarela, Ordförande
The fairytale of Olebrumm
Olebrumm, sagan går vidare. Efter ett uppehåll, längre än vad någon av oss önskat, gjorde vi återigen ett försök till att samla truppen. Denna gång var det träning i Fortet, vår privata träningsanläggning som kallade. Och visst blev det träning, som det blev träning.. Jag tvivlar på att någon av de sex medverkande skuttar omkring idag, tvärtom, det är med väldigt stela leder de tappra sex stapplar runt. Det var intensivt. Väldigt intensivt. En fotboll kastades in på planen och det var som om att killarna i laget aldrig gjort någonting annat än just sparkat boll.
Andreas Lander överraskade oss alla som vanligt, han gjorde saker som jag endast sett Zlatan göra tidigare. Calle ”Captain” Lundevi var stenhård att möta i sarghörnen och hade dessutom ett, numera, fruktat skott. Sin vana trogen gjorde Robin ” Jag e right och tight ” Pettersson ingen besviken. Det var allt från passningar av världsklass till finter som skulle gjort C.Ronaldo stum av avund, det var perfektionism. Även våran andra Robin var fantastisk, Robin ” Inga b-grejer” Haglund visade varför han gjort en bejublad sejour som kung av Pojkallsvenskan. Emil Stenman var bara Emil Stenman, kommentarer överflödiga med andra ord.
Den absolut största positiva överraskningen stod Sebastian ” Shosa” Larsson för. Då vår lille krulltott har varit väldigt sjuk. Då talar jag alltså ingen fjollig förkylning eller lite hosta, nej, Shosa har varit mustigt oskönt jätte sjuk. Man kan dra vissa paralleller med en vis polack. För bara ett par år sedan skulle man kunnat tro att killen är från en by i närheten av staden Kiel, Ukraina. Men nu steker han dukigt. I alla fall, vi hade inte räknat med att Sebastians fysiska kapacitet skulle vara så pass hög som den var. Han for fram och tillbaka över planen, rörde sig både med och utan boll, tog löpningarna för att hjälpa sina medspelare. Han gjorde en överstegsfint där, slog en tunnel där och vips. Så låg bollen i målet. Det var som att tiden stod stilla när Sebastian hade bollen. Det var vackert, det var briljant, det var Olebrumm.
Jag tvivlar på att någon av er alla därute missat att vi tog steget upp till Division2 för att sätta nya tvivlare på plats. Folk som säger ”De tror att de är så bra, springer bara runt och ser snygga ut ” kommer få äta upp sina ord. Vi springer inte bara runt och ser bra ut, vi spelar innebandy också. Och som vi gör det.
Writer Unknown, GM? Olebrumm IF.
Andreas Lander överraskade oss alla som vanligt, han gjorde saker som jag endast sett Zlatan göra tidigare. Calle ”Captain” Lundevi var stenhård att möta i sarghörnen och hade dessutom ett, numera, fruktat skott. Sin vana trogen gjorde Robin ” Jag e right och tight ” Pettersson ingen besviken. Det var allt från passningar av världsklass till finter som skulle gjort C.Ronaldo stum av avund, det var perfektionism. Även våran andra Robin var fantastisk, Robin ” Inga b-grejer” Haglund visade varför han gjort en bejublad sejour som kung av Pojkallsvenskan. Emil Stenman var bara Emil Stenman, kommentarer överflödiga med andra ord.
Den absolut största positiva överraskningen stod Sebastian ” Shosa” Larsson för. Då vår lille krulltott har varit väldigt sjuk. Då talar jag alltså ingen fjollig förkylning eller lite hosta, nej, Shosa har varit mustigt oskönt jätte sjuk. Man kan dra vissa paralleller med en vis polack. För bara ett par år sedan skulle man kunnat tro att killen är från en by i närheten av staden Kiel, Ukraina. Men nu steker han dukigt. I alla fall, vi hade inte räknat med att Sebastians fysiska kapacitet skulle vara så pass hög som den var. Han for fram och tillbaka över planen, rörde sig både med och utan boll, tog löpningarna för att hjälpa sina medspelare. Han gjorde en överstegsfint där, slog en tunnel där och vips. Så låg bollen i målet. Det var som att tiden stod stilla när Sebastian hade bollen. Det var vackert, det var briljant, det var Olebrumm.Jag tvivlar på att någon av er alla därute missat att vi tog steget upp till Division2 för att sätta nya tvivlare på plats. Folk som säger ”De tror att de är så bra, springer bara runt och ser snygga ut ” kommer få äta upp sina ord. Vi springer inte bara runt och ser bra ut, vi spelar innebandy också. Och som vi gör det.
Writer Unknown, GM? Olebrumm IF.
