Killar killar killar… Vad ska man säga? Det finns en hel del att säga ja… En riktigt tung kväll dagen innan och en riktigt tung match dagen efter. Det var många tunga huvuden när vi samlades strax innan match. Spelarna hade inte fått många timmars sömn och jag kan tänka mig att en hel del fortfarande hade tankarna på kvällen innan och den magiska sammankomsten laget hade. Vi började trevande och spelade under all kritik. Boll efter boll tycktes rassla bakom Anton i buren och det såg mycket mörkt ut… Men så hände något!

Det blev halvtid och vi samlades i hörnet. Qarl hade fått äran att ställa upp laget och det syntes att de saknade en ledare i form av GM. Så i halvtid gick jag in, sa ett par väl valda och POFF vi var ett nytt lag när vi kom ut på planen inför andra perioden. Vi spelade som om vi var uppvuxna med bakfylla (även om minst 79.6% står ut med det varje helg) och spelet var sagolikt.

Vi hade inför denna match inte gjort något för att locka publik men det kändes som att det här var grabbarnas dag och en dag då laget bara var laget…

Matchbilden blev helt annorlunda. Vi vann närkamper, vi jagade boll, vi rullade boll. Det spelades som om vi fortfarande var kvar på efterfest!

Vi vände från 5-1 till 7-9 och den andra perioden hade allt. Snygga mål, läckra uppspel, Murray i utvisningsbåset (som vanligt), några sköna reflexräddningar av Åne och ett par sköna duster i sarghörnen.

Den här matchen tänker jag inte hissa eller dissa någon i laget då alla gör en helt bedrövlig första period. I andra gör alla en helt magisk insats förutom Douglas som lyckas med det omöjliga, att fixa en utvisning utan att någon är i närheten… Tror att det var för att grabben försökte ”posera” och jag kan erkänna att den posen var värd MINST två minuter… Men nu är det bara att ta nya tag inför nästa match. Den 21a om jag inte minns helt fel. Dricka står EMIL STENMAN för. Vi ses då! VÄL MÖTT!

Dan Lainio, GM.